Om vatten – 25 april

Asbjørn Andresen och Lisa Sigfridsson är kvällens konstnärer. Hur fångar man en konstupplevelse i ord? Med verb och prepositioner. Med predikat och subjekt, objekt i ackusativ och dativ, adverb: Asbjørn går kyrkgången fram, han bär på ett litet tabernakel i trä. Han sätter det på ett podium, öppnar, fäller ner sidorna. Ett kors av trä bildas. Inne i korset står ett glas vatten.

Tre stafflier med duk står uppställda i Bottna kyrka, i springorna mellan dem skymtar altaret. De döljer inte. De visar på att det som skapas och det som skapats pågår här och nu. En bild på madonnan och barnet på den vänstra. I mitten en gråstruken duk. Och till höger den vita, obemålade kvadraten. Det ännu oskapade. Det löftesrika eller ångestladdat tomma. Medan Asbjørn talar målar Lisa den tomma duken blå.


Musiken som spelas kommer från en CD med Musica sacra de Portugal 1, där vokalgruppen Capella Duriensis framför sånger av tonsättare från 1500-talet och framåt.
Lisa läser texter. När duken är helt och hållet täckt med blå tempera, en lysande blå kvadrat medan skymningen sänker sig, läser Lisa:

Så sade jag mig:
De enda diktare jag bryr mig om
är de som bär försiktigt
med nervösa händer
en skål full med blod
i vilken en droppe mjölk har fallit
eller en skål full med mjölk
i vilken en droppe blod har fallit …
Nu har jag sett, nu vill jag se
det fasta greppet om en bräddfull skål
med källvatten.
Vattenprov ur Om hösten, Gunnar Ekelöf

Det är fullsatt. Asbjørns skulpturer är hos publiken.



Sedan är det After Church. Loke och Elise har dukat upp på café Olivia:

Här sitter affischen på ICA i Hamburgsund:

Och Ulla Randén tog alla bilderna!